Allt är upp och ner och ut och in. Det är inte framåt utan bara bakåt. Jag tänker att jag har mognat, jag har växt ifrån det där. Jag ska inte sörja något som inte finns, det får gå som det går. Det blir bra, allt löser sig, det gör det alltid......men varför har jag då den där känslan? Samma känsla, varje gång, alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar